I dag är det onsdag. I morgon torsdag. Sedan är det fredag.
Just den där fredagen. Dagen har funnit där, länge. Men ingenting har varit bestämt. Men nu är det bestämt. Den här fredagen. Om två ynka små dagar som han flyttar.
Det känns galet overkligt och jag vet inte riktigt var jag har alla känslor, vad jag ska tycka, hur jag mår och hur jag känner. Jag har nog tryckt undan alla känslor som finns både inför detta och det som varit. Som för att sedan en vacker dag kommer allt blåssa upp och jag kommer klappa ihop totalt...
Men den dagen får komma, det måste den.
Efter sig lämnar K, förutom diverse privata ägodelar, så som han själv uttryckte sig "min bibel närmaste 6 månaderna".Ett personligt träningsschema, som han själv har knåpat ihop. Jag har redan gjort mer underverk än vad jag trodde var möjligt. Nu känns allt så lätt, förut har det alltid varit i motgång och kämpa för att få minsta lilla framgång.
Att det nu är 'lätt' är K förtjänst. Han stöttar mig och pushar mig till 100%. Kan inget annat än att tacka honom för det. Han var och fortsätter vara min stjärna som räddade mig.
Jag ska inte göra honom besviken...
Min stjärna flyttar om två dagar. Det kommer bli så galet ensamt och tomt. Vi ska ses så ofta vi kan, så klart. Att jag ens nämner det (?!).
Som jag nämnde tidigare så har inte känslorna kommit i kapp riktigt än. Allt har legat så långt fram, men nu är dagen kommen och det är bara X antal timmar tills han försvinner från min närhet.
Mannen som jag pratar om, stövlar just i detta nu in med två pizzor i handen.
Han är bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar