Så slut i kropp och själ.
Ligger i slutspurten med skolan, jobbar på och samtidigt ska jag ta emot skit som man inte ens trodde man förtjänade... Jag trycker undan det mesta, men allt ploppar upp igen och jag måste tillåta mig själv att va ledsen.
I själva verket är jag kvar i mitt skal och jag vill tränga ut dig men du kommer tillbaka så klart.
I mitt sagoland tar du mig i hand igen. Inga fler bråk och gråt - där är vi sams igen. Men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte.
Varför kan jag inte bara ta och glömma dig, varför kommer du tillbaka i mina drömmar säg?
I natt så tänkte jag på när vi gjorde vår söndagsgrej.
Hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar